Jag känner mig väldigt förvirrad. Jag vill bara komma igång igen, min praktik är det enda som kan rädda mig, ge mig en riktning. Snart flyttar jag till Trondheim igen för att hitta den där riktningen som känns riktigast och i morse när jag cyklade hem genom möllan så blev jag helt förfärad, hur kan det här ske, att jag bara åker här ifrån och inte ens vet om jag någonsin kommer att flytta tillbaka? Hjärtlöst.
(Snart fyller jag 23 med men det är jag inte så förfärad över.)
Tiden går lika fort som den går långsamt och snart står jag kanske utan skola igen. Friheten har alltid en viss bitter eftersmak. Jag har i varje fall haft utställning i Malmö och även om jag fortfarande är lite omtumlad så tror jag att allt gick väldigt fint, i bilden ovan syns mitt verk. De personer som skrev ner sitt namn på skrivmaskinen fick i utbyte ta med sig ett kuvert hem. I kuvertet gick det bland annat att läsa om den fjäril vars namn även stog på kuverets omslag, varje kuvert hade fått en egen fjäril, eller om det var tvärt om.
På min första dag i Malmö tog jag en liten springtur till pildammsparken, eller det var tänkt att det skulle vara en liten runda men det var lite längre än vad jag trodde. Gatorna var breda och cykelvägarna planerade. (Det är ungefär lika långt till parken som det är till min skola så jag vet ungefär hur långt det kommer vara dit med.) Det känns väldigt underligt att vara här, även om jag varit här innan. Den här bilden är från när jag var här sist och det var precis lika stort och mäktigt som jag mindes att det var.
