Hong-Kai Wang öppnar sin utställning i Trondheims Kunsthall imorgon. Ikväll hade hon samlat musikerna i bilden till ett performancet som hette The Broken Orchestra Live in Trondheim. Det började med att musikerna fick lyssna på en inspelning från Hong-Kai Wangs barndom då hon och hennes bror spelade, eller kanske hellre försökte spela Bach. Sen fick de tala lite om hur de skulle försöka tolka inspelningen, vad de la märke till eller tänkte på. Till sist så improviserade de ett musikstycke utifrån sitt samtal om inspelningen.
För mig så kändes det som ett väldigt nytt och intressant sätt att uppleva musik, det gav inblick i hur musikerna tänkte och kände inför det de framförde.
Två bilder från någon gång efter vintern tror jag. Några rullar jag har fotat på senaste har inte sett så bra ut, det har vart ljusläcker, kameror som går sönder eller film med omöjliga färger. Men det har inte gjort mig så mycket. Det har inte varit så viktigt att allting blir perfekt på senaste känner jag. Och om jag vill ha det på ett visst sätt så har kameror jag som klarar av det med.
Jag är inte fascinerad av fotografi på samma sätt längre bara, det handlar om något annat nu. Sammanhang och idéer kanske, jag är inte riktigt säker än. Mycket text blir det i alla fall. Disclosure – Latch
Det har hänt väldigt mycket i helgen, jag hade inte riktigt energi att gå på alla öppningar och happenings men det kan ju vara skönt att ha någonting att göra senare med. Det blir ofta att allting händer samtidigt, både på skolan och utanför. Veckor av ingenting och sen pang, flera workshops, föreläsningar och olika öppningar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, det känns ganska festligt samtidigt som det lätt blir att jag missar saker.
I fredags var det i varje fall öppning på galleriet som jag är med och driver, galleri blunk. Bente Ånestad hade installerat en väldigt fin utställning. Den var som en slags tolkning av den monotona vardagen som bara tickar förbi. Den handlade om det som man missar eller glömmer och det som man drömmer om, samtidigt som tiden bara rusar förbi. Eller det var i alla fall hur jag såg på den.
I det första rummet så projicerades en film från något varmt land. Palmerna i filmen rörde sig långsamt i vinden och poolens yta var spegelblank. Projektionen reflekterades av den plastinklädda kanvasen som den projicerades på och lyste upp hela rummet i ett slags blårött sken. Det var som om att platsen i filmen, den som många strävar mot, intog hela rummet och hängde tungt i luften. På andra sidan av rummet fanns flera olika bilder. Vardagen i bilderna kraschade väldigt effektfullt med den projicerade filmen med palmerna. Bilderna var teckningar av vardagliga och samtidigt absurda scener tillsammans med text och objekt med en väldigt träffande symbolik. Det finns bättre bilder av några av dem på galleriblunk.com.
I rummet intill fanns en klocka där minutvisaren knappt var synlig för att den gick så fort.
På Trondheims Kunstmuseum hade John Murphy öppning i lördags. Han hade gjort en utställning som var en blandning av hans egna verk och verk i museets samling. Utställningen hette Of Voyages, Of Other Places och handlade om just det. (Det finns en lite längre beskrivning på museets hemsida.) Berättelser om kolonialism och tolkningar av personliga erfarenheter vittnade om en bitter och våldsam underton i den fantastiska resan som vissa drömmer om och andra har gjort. Jag tänkte mycket på Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta som det fanns direkta kopplingar till genom hela utställningen. I den får man följa Marlows resa in i Kongo på den tiden då det fortfarande fanns outforskade vita delar på världskartorna. Marlow får under hela resan höra om Kurtz som är befälhavare på den innersta stationen och som har lyckats skeppa flest elfenben till det brittiska emperiet. Kurtz sista ord har blivit ikoniska och sammanfattar nästan hela boken. "Vilken fasa! Vilken fasa!"
I andra nyheter så kommer min mamma och hälsar på nästa vecka vilket är fett.
Jag skulle vilja lägga upp lite bilder från Warszawa, det var några veckor sen jag var där nu men det känns inte som om att det var så länge sen.
Vandrarhemmet var väldigt fint, det verkade ha ganska få gäster av någon anledning. Kanske för att det låg lite off men jag fick känslan av att allting i hela stan gjorde det. Det var inte så mycket folk ute som jag hade förväntat mig helt enkelt. Och väldigt mycket bilar överallt.
Det fanns ganska många större konstinstutioner i stan, min favorit var helt klart centret för modern konst som även hade en slags uteservering där de sålde Hummus. Det verkade hända väldigt mycket kring centret nästan varje dag av att tyda från pelarna med program runtikring det. Det lyfta verkligen hela stan för mig att se att det fanns något så påkostat och ambitiöst, det låg precis vid en park i ett stort gammalt hus.
Bästa burgaren i stan.
En biograf (och lite annat). Den låg i stort sett i centrum av staden. På något sätt så passade den in ganska bra, kanske för att vägarna omkring den var så breda att det behövdes underpassager för fotgängare och husen runtikring inte riktigt var lika höga.
Ett verk dedikerat till de som var med i processen att bygga det nya moderna konstmuseet om jag inte minns fel. Beskrivningen sa något i stil med "heroic struggle", jag blev lite paff.
Jag vet inte om bilderna gör stan rättvisa överhuvudtaget, men det var i alla fall en härliga resa som jag är glad att jag gjorde. Tack Siri.
Just nu sker det mycket, men det kanske bara är för att jag är mer i skolan än vad jag var innan sommaren som det känns som om att det sker mycket. I vilket fall som helst så finns det mycket utställningar att se och att söka. Jag spenderar dagarna med att sitta i min ateljé och läsa om saker som objekt orienterad ontologi, ekologi, semiotik, femenologi och en hel massa annat som jag knappt hinner snappa upp längs vägen. Tiden går så fort och biblioteket ligger mittemot vår långa korridor på sjätte våningen.
Något som kan ha med saken att göra är att jag har en ny ateljéplats på skolan. Jag sitter numer på sjätte våningen och ser ut över havet, eller lite av det i alla fall, det mesta täcks av shoppingcentret på andra sidan vägen. Det gör det enklare att sitta i skolan när jag kan få lite ljus när solen är framme på eftermiddan, eller stirra ut över bergen.
Med mycket information in så kommer det mycket tankar ut, mest i form av text men även som fotografier eller som det som står och lyser på skrivbordet. Det jag gör just nu är väldigt influerat av det jag läser och jag hoppas på att kunna nå även de som inte är lika intresserade utav de olika teman som jag arbetar kring just nu.
Jag tänker väldigt ofta att jag borde börja blogga mer, någon dag kanske det sker. Fuck Buttons – Stalker
Jag är med och sköter ett galleri, jag kanske har nämnt det här innan men vi har en fin hemsida som ni gärna får titta in på! Där dyker det upp lite bilder och annat trevligt från vad vi gör.
Ni hittar den på galleriblunk.com
Snart bär det av till Trondheim igen och i all ärlighet så känns det lite skönt även om det har varit bra att vara någon annanstans med, det känns som om att det har varit en lång sommar helt enkelt. Jag tror inte att jag har lagt upp så mycket av det jag har gjort här, mest för att jag inte fotograferat så mycket med min digitalkamera tror jag, men kanske lite för att jag inte riktigt velat heller. Allt behöver ju inte dokumenteras i minsta detalj.
Det kanske kommer komma upp lite bilder här senare när jag framkallat mina filmer. Bilder från Hyggelsebo, Warsawa, Göteborg och kanske till och med från ett vårigt Trondheim.
According to the special theory of relativity, it is impossible to say in an absolute sense whether two distinct events occur at the same time if those events are separated in space, such as a car crash in London and another in New York. The question of whether the events are simultaneous is relative: in some reference frames the two accidents may happen at the same time, in other frames (in a different state of motion relative to the events) the crash in London may occur first, and in still other frames the New York crash may occur first.
Det går alltså inte att säga att någonting händer i ett nu, eftersom att nuet varierar beroende på varifrån, och hur, det observeras. Den observerande rör sig i en egen nutid där händelser flera ljusår bort kan skilja sig dramatiskt från någon annans samtida skeenden på samma avlägsna plats.
Den observerandes nutid skiljer sig även från den nutid de just upplevde, de har rört sig in i en ny, genom en rörelse eller någon annan händelse har deras nutid förskjutits, förflyttats, försvunnit.
En lista över vad som sker kring mig, bloggen handlar väll om mig trots allt.
- Jag har tittat på mycket kläder och till och med köpt några, det var längesen sist och jag börjar förstå lite varför, det förändrar din syn på saker lite. - Jag ska åka till Stockholm igen, det känns som om att jag har varit alldeles för lite i Göteborg men å andra sidan vill jag vara i Stockholm och Trondheim med just nu.
- Jag springer och det fungerar bra att springa. Det betyder mycket för mig.
- Jag kommer (förhoppningsvis) vara botad från vad läkaren sa kan ha varit borrelia lagom till midsommar och kommer kunna fira lite extra.
- Jag var hos tandläkaren och betalade för mig för första gången. Hade jag varit skriven i Partille så hade det fortfarande varit gratis, så nu känns det som om att jag bor i Norge på riktigt.
- Jag tror inte att jag tycker om Daft Punks senaste, även om alla förutsättningar finns.
Igår var jag på Vernissagen för utställningen som de som gick konstfacks kurs Naturfilm och Filmens Natur hade gjort på Konsthall C i sthlm. Den var väldigt intressant och ni borde kika in deras hemsida om ni inte har möjligheten att själva gå dit.
Ja ja sthlm sthlm stad i världen. Har hunnit skrivit klart min uppgave om samtidskonsten till en kurs jag går och gjort en tillhörande hemsida som ni med kan titta till om ni vill. Nu sitter jag och försöker finna någon som vill finansiera mig och mitt lilla arkiv. Håll tummarna.
Annars så skiner solen vissa dagar och blaha blaha.
Jag har varit i skolan och skrivit och funderat. Jag har spelat fotboll. Jag har sprungit. Jag har ätit. Jag har lyssnat på musik. Jag har städat. Jag har suttit och stirrat in i väggen. Jag har druckit. Jag har pratat med människor. Jag har varit på föreläsningar. Jag har haft möten. Jag har gjort festival. Jag har drivit galleri. Jag har bokat en tågbiljett härifrån. Jag har oroat mig så himla mycket. Jag vet inte över vad. Jag har arbetat. Jag har bråkat och bråkats med. Jag har bestämt mig för att komma tillbaka. Jag har sett solnedgången. Jag har hatat min ateljé. Jag har jag jag jag jag skriver så mycket så mycket vad ska det bli av det. Jag har inte kommit med på høstutstillingen men jag ska fanimig få støtte från kulturrådet det är vad det ska bli av allt skrivande.
Helt jävla slut, 5 kilometer i alldeles för högt tempo med snötäckta berg på andra sidan fjorden, broar över fabrikslandskap och den lite disiga vårluften med tunga moln däröver. Och vindarna.
En blog tillägnad frågor såsom: Hur hamnade jag här, när börjar allt, är något viktigare än kaffe, och, finns det i så fall någon anledning att bry sig? Lite musik med.
Nu har jag letat efter nya glasögon i över ett år.
