Det har hänt väldigt mycket i helgen, jag hade inte riktigt energi att gå på alla öppningar och happenings men det kan ju vara skönt att ha någonting att göra senare med. Det blir ofta att allting händer samtidigt, både på skolan och utanför. Veckor av ingenting och sen pang, flera workshops, föreläsningar och olika öppningar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, det känns ganska festligt samtidigt som det lätt blir att jag missar saker.
I fredags var det i varje fall öppning på galleriet som jag är med och driver, galleri blunk. Bente Ånestad hade installerat en väldigt fin utställning. Den var som en slags tolkning av den monotona vardagen som bara tickar förbi. Den handlade om det som man missar eller glömmer och det som man drömmer om, samtidigt som tiden bara rusar förbi. Eller det var i alla fall hur jag såg på den.
I det första rummet så projicerades en film från något varmt land. Palmerna i filmen rörde sig långsamt i vinden och poolens yta var spegelblank. Projektionen reflekterades av den plastinklädda kanvasen som den projicerades på och lyste upp hela rummet i ett slags blårött sken. Det var som om att platsen i filmen, den som många strävar mot, intog hela rummet och hängde tungt i luften. På andra sidan av rummet fanns flera olika bilder. Vardagen i bilderna kraschade väldigt effektfullt med den projicerade filmen med palmerna. Bilderna var teckningar av vardagliga och samtidigt absurda scener tillsammans med text och objekt med en väldigt träffande symbolik. Det finns bättre bilder av några av dem på
galleriblunk.com.
I rummet intill fanns en klocka där minutvisaren knappt var synlig för att den gick så fort.
På Trondheims Kunstmuseum hade John Murphy öppning i lördags. Han hade gjort en utställning som var en blandning av hans egna verk och verk i museets samling. Utställningen hette
Of Voyages, Of Other Places och handlade om just det. (Det finns en lite längre beskrivning på
museets hemsida.) Berättelser om kolonialism och tolkningar av personliga erfarenheter vittnade om en bitter och våldsam underton i den fantastiska resan som vissa drömmer om och andra har gjort. Jag tänkte mycket på Joseph Conrads roman
Mörkrets hjärta som det fanns direkta kopplingar till genom hela utställningen. I den får man följa Marlows resa in i Kongo på den tiden då det fortfarande fanns outforskade vita delar på världskartorna. Marlow får under hela resan höra om Kurtz som är befälhavare på den innersta stationen och som har lyckats skeppa flest elfenben till det brittiska emperiet. Kurtz sista ord har blivit ikoniska och sammanfattar nästan hela boken. "Vilken fasa! Vilken fasa!"
I andra nyheter så kommer min mamma och hälsar på nästa vecka vilket är fett.
Jag skulle vilja lägga upp lite bilder från Warszawa, det var några veckor sen jag var där nu men det känns inte som om att det var så länge sen.
Vandrarhemmet var väldigt fint, det verkade ha ganska få gäster av någon anledning. Kanske för att det låg lite off men jag fick känslan av att allting i hela stan gjorde det. Det var inte så mycket folk ute som jag hade förväntat mig helt enkelt. Och väldigt mycket bilar överallt.
Det fanns ganska många större konstinstutioner i stan, min favorit var helt klart centret för modern konst som även hade en slags uteservering där de sålde Hummus. Det verkade hända väldigt mycket kring centret nästan varje dag av att tyda från pelarna med program runtikring det. Det lyfta verkligen hela stan för mig att se att det fanns något så påkostat och ambitiöst, det låg precis vid en park i ett stort gammalt hus.
Bästa burgaren i stan.
En biograf (och lite annat). Den låg i stort sett i centrum av staden. På något sätt så passade den in ganska bra, kanske för att vägarna omkring den var så breda att det behövdes underpassager för fotgängare och husen runtikring inte riktigt var lika höga.
Ett verk dedikerat till de som var med i processen att bygga det nya moderna konstmuseet om jag inte minns fel. Beskrivningen sa något i stil med "heroic struggle", jag blev lite paff.
Jag vet inte om bilderna gör stan rättvisa överhuvudtaget, men det var i alla fall en härliga resa som jag är glad att jag gjorde. Tack Siri.
Just nu sker det mycket, men det kanske bara är för att jag är mer i skolan än vad jag var innan sommaren som det känns som om att det sker mycket. I vilket fall som helst så finns det mycket utställningar att se och att söka. Jag spenderar dagarna med att sitta i min ateljé och läsa om saker som objekt orienterad ontologi, ekologi, semiotik, femenologi och en hel massa annat som jag knappt hinner snappa upp längs vägen. Tiden går så fort och biblioteket ligger mittemot vår långa korridor på sjätte våningen.
Något som kan ha med saken att göra är att jag har en ny ateljéplats på skolan. Jag sitter numer på sjätte våningen och ser ut över havet, eller lite av det i alla fall, det mesta täcks av shoppingcentret på andra sidan vägen. Det gör det enklare att sitta i skolan när jag kan få lite ljus när solen är framme på eftermiddan, eller stirra ut över bergen.
Med mycket information in så kommer det mycket tankar ut, mest i form av text men även som fotografier eller som det som står och lyser på skrivbordet. Det jag gör just nu är väldigt influerat av det jag läser och jag hoppas på att kunna nå även de som inte är lika intresserade utav de olika teman som jag arbetar kring just nu.
Jag tänker väldigt ofta att jag borde börja blogga mer, någon dag kanske det sker.
Fuck Buttons – Stalker
